Spring på tv4 är programmet som påminner om på rymmen som var mitt favoritprogram när jag var liten. Nu håller de mig sällskap på dagarna när jag är sjukskriven. Så självklart följer veckofinalen med spänning, i skålen har jag vuxenrussin.

Dagens loppisfynd en komplett tidlös almanacka för en guldpeng.

Nu är reklamen slut så nu fortsätter jakten.

Jag är lyckligt lottad som har vänner som stannar kvar trots att jag mår jättedåligt just nu. Har flera vänner som under denna veckan hört av sig och jag blir lika glad varje gång för jag orkar inte höra av mig lika mycket som jag skulle vilja och att ha människor som hela tiden hör av sig är underbart.

Det går just nu i snigelfart framåt men det går framåt. Nu tänker jag inte ropa hej innan jag kommit över bäcken men håll tummarna för mig den närmsta tiden.

Imorgon är det dags att åka till jobbet igen, denna bilden är från förra veckan när jag hälsade på. Ja jag är så trött som jag ser ut och detta är innan mötet började, men jag hälsar bara på än så länge.

Lycka, förväntan, tomhet, alla känslor rusar i kroppen och jag känner hur tomheten griper tag mer och mer. 45 minuter fick jag vara med storebror i skolan idag, han var så glad och satt och ritade och pratade när jag gick. Det kändes jättebra att lämna honom där, ett nytt steg i livet och han var redo för det.

När jag gick bort från skolgården och hörde hur alla glada tillrop blev längre och längre ifrån mig, då kände jag tomheten och tårarna vände i ögonvrån. Jag skulle ju tagit emot en egen klass idag, jag skulle varit den som gick igenom rutiner och hälsade välkomna, inte vara den som fick gå hem ensam till ett tomt hus och bara vänta på att hjälp.

Jag har så många idéer och jag vill så gärna få min kick när jag ser att eleverna lär sig och gör nya upptäckter och veta att jag har varit en del i deras process. Jag saknar att inte ha föräldrakontakten och få vara del i så många människors liv, det är svårt att stå bredvid kollegorna och jag vill så gärna hjälpa till och vara en del av hela mackapären som drar runt skolan. Det är så häftigt att vara del i arbetslag som hjälper varandra och pushar, lugnar ner och alla små idéer blir stora framgångsrika projekt.

Idag saknar jag jobbet, men jag är glad att jag fick chansen att vara med storebror. Jag är glad att jag saknar jobbet för då har jag något att kämpa för, ett mål att komma tillbaka. Men nu sitter jag här och väntar på att få hjälp. Väntar på brevet som ska tala om för mig att jag är välkommen på utredning, brevet som kan förändra förutsättningarna för hur jag ska ta mig an smärtan. Jag väntar, jag börjar bli bra på att vänta.

I underrubriken på min blogg står det att jag tar livet med en klackspark och många gånger gör jag det, men nu börjar jag bli bitter så jag får nog sätta i gång en positiv anda igen, leta efter det positiva som finns för i allt elände så finns de där små eller stora sakerna bara man letar.

Det var inte så svårt att hitta positiva saker trots allt.

• I helgen var jag och maken på tu man hand, hela helgen bara jag och maken. Det var ingen som sa rumpa vid matbordet och ingen som sprang runt och inte lyssnade. Vi kunde prata till punkt och ha ett samtal utan att bli avbruten av lego eller en surfplatta som inte gör som barnen vill. Bara han och jag helt underbart.
• Vi kom hem till ett städat hus, tvätten var vikt och barnen var sams. (Vi kanske skulle åka iväg oftare). Jag har världen bästa mamma och pappa som gör allt för sina barnbarn. Lillebror hade krävt att få åka på loppisrunda och där var inte mormor sen att följa med, storebror stannade hemma med morfar så alla var nöjda och glada.
• Trots att jag skulle vilja vara på jobbet och hälsa alla elever välkomna så fick jag faktiskt vara med och se när min egen son hälsades välkommen, det är positivt.

Storebror hoppade i sina skor och tog ryggsäcken på ryggen och hoppade från förskola iväg mot fritids och skolan. Jag gick efter och log, kände hans glädje och fjärilar i magen. Lyckan var total när alla hans bästa vänner ska gå i samma klass.
Jag var med den här första lilla stunden på fritids och fick chans att prata lite med pedagogerna, imorgon ska pappan följa med. Jag tror att inskolningen är mer för oss föräldrar än för storebror, han tycker att han klarar sig och det gör han oxå.

När vi gick tillbaka till förskolan ville storebror gå hem med mig. Jag ville så gärna säga ja men istället fick jag säga nej till min son, inte för att jag skulle plugga eller jobba utan för att jag var helt slut och behövde vila. Mina ögon gick i kors och jag sov en stund på eftermiddagen. Men jag kunde vara med min son någon timme och fick se hans glädje. Det var värt tröttheten efteråt.

Igårkväll fick jag ett mail om en av killarnas aktiviteter som bekräftade att vi fått plats. Sen stod det att om vi inte ville ha den så skulle vi skicka ett mail, vad tror ni jag gör, jo jag skickar och tackar ja till platsen.

Men jag har hört att inte är ord som barn inte hör och uppenbart ett ord som vuxna inte läser.

Fick svar med ”Tack för infon och välkomna v35”
Snacka om service inriktade och trevliga, de hade kunna börjat gnälla om att jag läst fel men nu är alla nöjda och glada och sonen kan börja som planerat.

Trevlig tisdag hälsar virrhjärnan

På gårdagens loppisrunda hamnade vi under en kaffekanna, jag tycker det är så mysigt.
Mamma tog en stilstudie på mig hur jag äter, titta och njut eller förfäras kanske man skulle sagt.

Äpplet faller inte långt från trädet eller vad ska man säga?

Tänk vad som kan hända under en kaffekanna.

För ett år sedan packade jag jobbväskan och såg framemot ett nytt spännande läsår, det blev inte så som jag tänkt.

Imorgon ska jag ut till jobbet och jag ser framemot ett annorlunda läsår, jag kommer stå lite vid sidan av, får se vad som händer och framförallt när det händer. Livet är lite pausat just nu men jag ska hitta en väg ut ur det här virrvarret och tar det ett halvår eller flera år så får det göra det. Det gäller att tänka långsiktigt men jag ska orka med det här och nu oxå. Jag jobbar på min härvaro och försöker vara positiv för jag har bestämt att det ska bli bra och så länge gör jag saker som ger energi och om någon energitjuv närmar sig kan de vända för här finns inget att hämta.

En del saker går inte planera men man får göra det bästa av det. Jag längtar till den dagen jag kan skriva att jag tagit mig igenom det värsta.

Blir det tyst här så är energin slut, tipsa gärna var man kan hitta mer. Jag kan ju inte springa på bloggträff jämt 😉

Hur ska man göra med pärlplattor?  Jag känner inte för att få brända fingrar varje gång och jag vet ångan ska vara av, inte mitt fel att den hoppade igång mitt i allt.

Men jag behöver tips för jag inser ju att maskeringstejp inte kommer funka när jag gör större saker, eller om jag gör det. Tålamod är inte min största tillgång vid pyssel.

Jag är fortfarande väldigt trött men nu börjar jag bli mig själv igen.

Igårkväll kom jag på att jag missat att berätta vem vinnaren är. Jag drog lappen innan jag åkte i lördags men glömde bort att jag kanske skulle tala om det för er och för vinnaren.

Ni var många som deltog tusen tack för er hjälp.
Vinnaren blev:

Grattis!! Vinsten är namnböcker, jag ska alltså vika böcker så egentligen är ju vinsten en vinst till mig eller terapi iallafall.

Nu har jag många projekt på gång 👍:D