En vilodag

Det har verkligen varit en mellanmjölksdag här hemma, vi har kollat film och spelat tvspel. Nu är helgen här och nästa vecka börjar vardagen igen!

Annonser

Sara testar, så ni andra slipper!

Idag har varit en sån dag då jag har testat en massa saker (ofrivilligt egentligen) men tänkte dela med mig av mina erfarenheter så ni slipper göra samma sak, eller undra vad som skulle kunna hända om man testade dessa grejer. Så nu kör vi lite Sara testar:

  1. För det första så är torrschampoo jättebra mot flottigt hår och vaselin är jättebra mot torra läppar, men om man tar vaselin på läpparna och smetar ut det med fingret och sen tar torrschampoo i håret och gnuggar in det med samma hand man har vaselin på då funkar inte torrschampoot. Det hade ni säkert redan räknat ut men nu har jag testat på riktigt så här behövs inte gissas mer.
  2. Vill man se skidorna på TV eller titta på TV överhuvudtaget så är det smart att sätta igång TV:n för den startar inte av sig själv och då har vi ändå en smartTV.
  3. Blomkål och sweetchili är jättegott tillsammans, det tyckte däremot inte min magkatarr. Konstigt det borde väl vara rena drömmen att de bränner bort det onda.
  4. Om ditt barn eller någon annan klumpig person (nu säger inte jag att barn är klumpiga utan de går under kategorin barn) är hemma hos dig och intager drickyoggi så gå inte och duscha. Eftersom mitt tidigare test med vaselin och torrschampoo misslyckades så kände jag ett stort behov av att duscha. Men jag hann bara känna mig nyduschad och fräsch i ungefär två minuter innan jag tvingas byta strumpor och byxor för att jag fått skura golv, väggar och matta fria från denna härliga dryck som inte alls luktar surt om den får vara och gosa till sig på exempelvis köksmattan. Den där köksmattan är ett helt eget inlägg men den var snygg och gosig första veckan vi hade den för si sådär tre år sen.
  5. Superlim! Jag som brukar gå omvägar om detta hemska fick en genialisk idé att jag minsann skulle laga lillebrors stövlar, jag menar jag är ju hemma och superlimmaren här hemma (alltså proffset på superlim inte på att limma på personer, eller vad vet jag vad han gör när inte är med men tillbaka till superlimmet) jobbar. Så jag skulle minsann visa att jag är kvinna nog att klara mig själv, om vi säger så här nästa gång kanske jag ber om hjälp för jag det var på håret att lillebror hade haft mamma hängandes i stövlarna ett tag framöver. Jag hann inse mitt misstag och det hela slutade med att jag slet mig loss och fick limma lite till på stöveln, men jag är hel och stöveln är hel (typ hel). Men jag rekommenderar inte mig själv att göra om det.
  6. Brottas med Glad-Pack, vet inte hur jag gjorde men lyckades linda in hela vänsterhanden med Glad-Pack så lillebror fick hjälpa mig loss. Nu var det inte för nöjes skull jag hamnade i plastfolien utan jag skulle ställa in matresterna i kylen, nästa gång får det bli burk med lock (jag vet jag kan klämma mig men jag tar den risken).

Då känner jag att jag har testat färdigt för idag, Sara testar återkommer säkert en dag då allt inte riktigt blir som jag tänkte.

Vilodag

Blev en riktig mysdag här hemma idag, den var inte helt frivillig måste jag erkänna. Tanken var att vi skulle åkt ut till mamma hälsat på men när man ena dagen är uppe till efter midnatt och andra dagen går upp innan tuppen så kan det ställa till det för mig.

Jag har varit yr och har fortfarande ont i mitt knä som vägrade flytta sig igår när resten av mig flyttade sig, så kan det gå när man har EDS.

Alltså vila idag, mina killar här hemma har tagit hand om sin mamma och hjälpt till med allt utan att jag behövt be dem mer än en gång. Vi började lägga pussel som barnen fått i julklapp och med vårt tålamod som inte är av bästa sorten får vi fortsätta en annan dag. Men än så länge är det inte inplanerat några gäster så storabordet kan vara pusselbord ett bra tag till.

Så det här blev nog inte årets inlägg men det blev några ord i alla fall .

Nya tag imorgon!!

Jullovet fortsätter… eller?

Maken är på jobbet sedan länge, barnen har en ofrivillig skärmpaus vilket betyder att de har absolut ingenting och göra och att deras mamma är den elakaste på den här planeten och kanske till och med i hela universum. Jag tackar för den titeln och stänger av öronen en stund. Jag har ju egentligen jullov men loven för mig innebär att jag hinner förbereda mig inför terminerna när det finns minimalt med tid för att planera.

Men sen funderar jag på om jag ska göra ett nytt försök att få i ordning källaren, jag tar nya tag varje lov men kommer aldrig i mål. Förstår inte varför det hela tiden fyller på och att jag varje gång jag röjer tänker att ”Nu får det vara nog med att samla på sig massor med skit” men lik förbenat står där en hel massa skit och hånler mot mig. Ja jag vet att jag har ställt dit det själv men det slutar inte hånle för det.

Så får det bli, röja och vila så kanske den här förkylningen släpper greppet om mig, kanske borde vila hela dagen men den där källaren skriker ju så jag får ont i magen!

På återseende!

Årets första dag!

Det nya året börjar som det gamla slutade, nämligen med den efterhängsna förkylningen som satte sina klor i mig på uppesittarkvällen.

Så idag har jag intagit soffläge och kollat skidor hela dagen, fast jag har faktiskt haft årets första heta dejt med lamineringsmaskinen, jag misstänker att det kommer bli många stunder med den godingen.

Förste januari alltså, jag har ju inte riktigt hunnit med, jag tänker att vi är i slutet av oktober men jag antar att jag har fel för resten av världen säger emot och då får jag väl ge mig.

Imorgon börjar skägget jobba och jag och mina älskade barn ska vara hemma och tjafsa, eller jag hade tänkt undvika tjafs men med varandra så ska det nog tjafsas om både det ena och det tredje för det är det man gör om man är syskon och bor i det här huset. Jag känner att jag precis kommit på lösningen eller inte lösningen men orsaken, det är husets fel, precis som att det är husets fel att man pratar fel när man är här hemma oxå. Hela tiden blir det tokigt och man balar taklänges och sånt.

En vecka är det kvar på jullovet och jag kom på mig själv med att ha såna där jobbiga jobbtankar som jag brukar ha kvällar före jag ska till jobbet och jag känner mig väldigt oförberedd och jag ska erkänna att jag är väldigt oförberedd inför jobb imorgon och tur är väl det för det är ju en vecka kvar innan eleverna kommer tillbaka så det hade varit himla dumt att planerat något tills imorgon.

Nu väntar jag på att maken eller skägget som han även kallas ibland ska skruva ihop gymmet i källaren så att vi kan äta maränger och kolla på någon serie, jag menar det räcker väl med att man har träningsbänken i källaren?

Så har det nya året börjat och ska jag vara helt ärlig så är jag inte imponerad, eller alltså vill man att gräsmattan ska se ut som en tokblöt badsvamp känns så är jag väldigt tillfreds med hur dagen varit. Men nu vill inte jag ha mer grått och regn, men det kanske var lite mycket att hoppas på strålande sol och 25grader, det är ju trots allt årets första dag. Imorgon finns det nya möjligheter att imponera på mig!!

Sammanfattning av 2017!

2017 lider mot sitt slut och jag kan inte påstå att den här bloggen har fått speciellt mycket kärlek i år.

Men jag tänkte försöka sammanfatta året ändå.

2017 hade sina mörka stunder.

  • Det var året då människor dog som aldrig har dött förr! Mormor som alltid ville ha hjälp med att baka bullarna men när man kom dit var de redan i ugnen. Mormor som lät mig växla på bilen och som alltid hade kängurubensin (tänk att min bil ärvt den egenskapen), mormor som alltid hade småkakor i frysen och som svarade på sina egna frågor. Älskade mormor!!
  • Det var året då skilsmässorna duggade tätt, det kom så nära att jag själv började fundera över om vi skulle göra som alla andra och dela på oss, men så kom jag på att det var ju ingen bra idé för dels så gör vi inte som alla andra och sen älskar jag fortfarande skägget och han älskar mig och då är det ju urbota dumt att skiljas, det ska ju finns grund för en skilsmässa och inte bara för att alla andra gör det.
  • Det var året då jag nog har isolerat mig från mina vänner mer och fallit tillbaka i gamla mönster och tankegångar.

2017 var absolut inte bara mörker.

  • Det var året då vi fick äran att vara med när några av våra närmsta vänner gifte sig, inte ett öga var torrt.
  • Det var året då massor av bebisar föddes och även besked om bebisar som ska komma (man kan säga att livmodern har gjort mer än en volt och sagt sig vara redo för att vara hyresvärd igen men än så länge har jag stått emot detta erbjudande).
  • Det var året då det blev en Ullaredsresa med övernattning och vindrickande och mina vänner lät mig se Eurovison song contest (det ni det är kärlek det!!) Men nästa år ska jag inte boka in mig på något den helgen, vet inte hur jag tänkte.
  • Det var året då jag blev klasslärare igen och för första gången känner mig säker i min yrkesroll, tog några år men man ska väl jobba in sig i yrket (alltså jag är ju inte säker i allt men det är ju ingen, den som är de ljuger eller har jobbat i 40 år).
  • Det var året då det hettade till mellan mig och min älskare, lamineringsmaskinen har gått varm här hemma.
  • Det var året då jag har fortbildat mig inom både programmering/ digitalisering och kooperativt lärande. Har dessutom kunnat omvandla de nya kunskaperna i verksamheten med de resultat jag vill. Känner mig så stolt över mig själv (nej här kommer inget men även om jag tänker några stycken).
  • Det var året då vi sa hejdå till förskolan för gott (jag har ju ingen inneboende och ska heller ingen ha). Vår lilla stora kille började förskoleklass och vår stora kille började tvåan.
  • Det var året som barnen spenderade en hel vecka hos farmor och farfar så då passade jag och skägget på att göra en dagars roadtrip skåne runt som avslutades tillsammans med vänner.
  • Det var året då vi åkte till Norrland för första gången och jag blev kär, dit vill jag igen även om vi funderade på att vända bilen många gånger längs vägen. Resan upp till Östersund bestod mest av att vi räknade avfallsstationer (det finns många i Sveriges skogar). Vi såg BJÖRN!!! (inte på en avfallsstation utan mitt på vägen, en mamma och två ungar).
  • Det var året då pappa fyllde 60! Grattis igen världen bästa pappa!
  • Det var året då jag var med på en internationell konferens om digitalisering.
  • Det var året då nya kärlekar uppstod.
  • Det var året då jag upptäckte hur roligt det är med linedance.
  • Det var året då jag fick ett nytt smeknamn av mina barn, pappa Rudolf, ni vet han den där klumpiga pappan i Sune-böckerna. Tack för den älskade barn!

2018 kommer vi att fira 10årig bröllopsdag, vi kommer fira en 9åring, en 7åring, en 35åring och en 33åring. Vi kommer att få närvara vid minst två bröllop, vi ska fira en 60åring vare sig hon vill eller inte. Vi ska fira två nyblivna sjuksyrror en efter nyår och en till sommaren. Det är året då jag förhoppningsvis kommer att för första gången ha fått följa samma klass i ett helt läsår.

Under 2018 ska jag bli vän med maten igen, prioritera det som är viktigt nämligen vänner och familj, hur det ska gå till i praktiken får framtiden utvisa men man måste ju sikta högt. Sen ska jag bli starkare!! 

 

Gott nytt år!!

Glad midsommar! 

Midsommarafton 2017 kommer gå till historien då vi inte gjorde ett skvatt eller vi firade inte som man brukar. Barnen fick jordgubbar, vara uppe så länge de ville (nästan). De inredde även det ärvda skåpet, tack för hjälpen barn jag hade aldrig fått till de som ni.

Jag och maken hittade hallgolvet som gömt sig under en massa bråte och jag färgade håret lila.

Vi avslutade kvällen med lite spel och för husfridens skull lät jag maken vinna ibland (eller om det var tvärtom ska jag låta vara osagt) 

Glad midsommar på er!

Jag längtar…

till imorgon, det är nämligen imorgon som jag firar 8 år som mamma. Tänk vad tiden går, egentligen är det väl kanske inte jag som längtar utan sonen som faktiskt fyller år.

Ikväll har jag och lillebror slagit in paket till storebror medan han och maken varit på fotbollsträning. Lillebror längtar han oxå men han längtar till november när han fyller år.

Jag längtar faktiskt efter sommarlov, har kollat lite semesterplaner och just nu så tror jag att jag är en aning tokig men man kanske ska vara det ibland, mer om planerna när de blir verklighet, alltså när jag övertalar skägget här hemma om vad vi ska göra i sommar1

Jag längtar faktiskt efter fler bloggutmaningar, det här var superkul och jag har faktiskt skrivit varje dag i en vecka, kors i taket. Tack Johanna

#jagutmaning

Jag mår bäst…

fast hur ska jag kunna veta om jag mår bäst, det är ju ingen som vet hur någon annan mår och det finns säkert dem som mår bättre än vad jag gör, eller jag hoppas det i varje fall för annars är det synd om alla. Så lite synd tycker jag om mig själv, lite ibland.

Men annars mår jag bäst när jag får vara hemma och vi kan ta det lugnt utan en massa måsten hela tiden.

#jagutmaning