Glad midsommar! 

Midsommarafton 2017 kommer gå till historien då vi inte gjorde ett skvatt eller vi firade inte som man brukar. Barnen fick jordgubbar, vara uppe så länge de ville (nästan). De inredde även det ärvda skåpet, tack för hjälpen barn jag hade aldrig fått till de som ni.

Jag och maken hittade hallgolvet som gömt sig under en massa bråte och jag färgade håret lila.

Vi avslutade kvällen med lite spel och för husfridens skull lät jag maken vinna ibland (eller om det var tvärtom ska jag låta vara osagt) 

Glad midsommar på er!

Annonser

Jag längtar…

till imorgon, det är nämligen imorgon som jag firar 8 år som mamma. Tänk vad tiden går, egentligen är det väl kanske inte jag som längtar utan sonen som faktiskt fyller år.

Ikväll har jag och lillebror slagit in paket till storebror medan han och maken varit på fotbollsträning. Lillebror längtar han oxå men han längtar till november när han fyller år.

Jag längtar faktiskt efter sommarlov, har kollat lite semesterplaner och just nu så tror jag att jag är en aning tokig men man kanske ska vara det ibland, mer om planerna när de blir verklighet, alltså när jag övertalar skägget här hemma om vad vi ska göra i sommar1

Jag längtar faktiskt efter fler bloggutmaningar, det här var superkul och jag har faktiskt skrivit varje dag i en vecka, kors i taket. Tack Johanna

#jagutmaning

Jag mår bäst…

fast hur ska jag kunna veta om jag mår bäst, det är ju ingen som vet hur någon annan mår och det finns säkert dem som mår bättre än vad jag gör, eller jag hoppas det i varje fall för annars är det synd om alla. Så lite synd tycker jag om mig själv, lite ibland.

Men annars mår jag bäst när jag får vara hemma och vi kan ta det lugnt utan en massa måsten hela tiden.

#jagutmaning

Jag fick…

…parkerar inte!

Alltså på riktigt hur kan man ens tänka tanken på att man skulle försöka fickparkera, det är ju liksom helt omöjligt att klara ut denna utmaning. Jag tänker att man faktiskt inte borde få fickparkera, jag menar jag tycker ju att det är svårt och om jag tycker det är svårt så borde någon annan oxå tycka att det är svårt och tänk så många bilar man skulle rädd från plåtskador om man förbjöd fickpareringar.

Sen en annan sak, jag tror inte att bilarna vill bli fickparkerade, har man frågat bilarna vad de tycker? Det borde ju vara första steget för att kunna avgöra om man ska få fickparkera eller inte.

Nu känner jag att detta känsliga ämne får vila lite innan jag kanske tar upp detta igen, vid ett senare tillfälle kanske när fickparkeringarna är ett gammalt minne som man skakar på huvudet samtidigt som man berätta om denna tokighet man höll på med förr i tiden när man inte visste bättre.

#jagutmaning

Jag behöver…

Jag behöver komma igång att skriva igen, träna igen och röja i huset igen. Allt detta har pausats på olika lång obestämd tid och egentligen vet jag inte varför men jag har ingen lust.

Att veta att man behöver göra en massa saker är så omotiverande att jag helst låter bli att göra det, men nu ska man tydligen vara vuxen och då ska man minsann inte smita undan hela tiden.

Sen behöver jag en massa andra saker som kanske inte make håller med om att jag behöver men å andra sidan ”behöver” han en massa saker till smedjan så då kan jag ju behöva några extra par skor, jag menar alla behöver ju minst 50par skor och ska man ha det så har jag ett få tal kvar att köpa. Alltså jag behöver skor!

Sen något som alla behöver lite extra idag är att dricka vatten för helt plötsligt så kom sommaren.

Sov så gott!

#jagutmaning

Jag önskar…

att jag kunde komma på vad jag ska skriva om i dagens utmaningsinlägg, kanske skulle man försöka sig på en önskelista men jultomten har väl semester och skriver jag redan nu som kommer den ju hamna underst i högen av alla önskelistor och tänk då blir det kanske inga julklappar till mig och det vågar jag inte riskera.

Jag kan ju önska mig en varm och härlig sommar men tror inte att vädergudarna är läskunniga, så jag får skriva om andra önskningar.

En önskan som faktiskt blivit verklig och detta har faktiskt inträffat idag, tro det eller ej men jag är numera friskanmäld hos försäkringskassan och detta innebär att jag är frisk. Eller frisk och frisk, jag kommer aldrig bli fri från min värk eller min diagnos men jag kan arbeta mer än 75% och då gör det mig till frisk enligt deras sätt att se på det och ja någonstans måste man ju dra gränsen. Jag är så otroligt glad för tänk för ett år sedan då hade jag precis avslutat min arbetsträning och börjat jobba 50%, bara de trodde jag var önsketänkande för två år sedan. Så just precis nu så önskar jag ingenting, jag vill vara kvar i detta en liten stund till innan jag önskar vidare, för jag måste vänja mig av vid att identifiera mig som sjuk, vilket jag har gjort sedan november 2014 när jag blev sjukskriven.

Nog om detta, nu ska jag fira med lite lösgodis och läsa lite andra bloggar! #jagutmaning

Jag saknar…

…inte snön som knappt hälsade på i vintras, jag saknar inte att skrapa rutorna på bilen på morgonen, jag saknar inte heller att termobyxor på mig när jag är rastvakt på jobbet.

Ibland finner man inte orden för att beskriva saknaden, ibland har orden försvunnit för att det gör för ont att ta dem i sin mun eller låta dem bli en text. Saknad kan vara fint men det kan även göra så ont så ont.

Idag blir det ett kort inlägg, jag finner inte orden och vill inte leta efter dem heller.

 

#jagutmaning

Jag älskar…

Att jag älskar min familj känns så självklart att skriva att jag nästan glömde bort att det skulle stå med och då kanske någon hade trott att jag inte älskar dem och då hade det ju blivit riktigt fel. Men nu skrev jag ju att jag älskar min familj så nu vet ju alla som läser detta att jag älskar min familj. Med familj så menar jag inte bara barn, man, mamma, pappa, bror utan jag räknar även min makes familj som min familj vare sig de vill det eller inte jag menar jag har ju ändå varit ingift i snart tio år eller i varje fall nio så det så. Nära vänner kan även de få tillhöra min familj om de är snälla och med tanke på att de är nära vänner så är de snälla för hade de inte varit snälla hade de inte tillhört min familj.

Älska är ett väldigt fint ord och en fin handling men älskare ska tydligen inte vara så populära att ha, nu har inte jag testat detta men jag har hört att man ska passa sig för såna för annars kan man få problem med den där familjen som man älskar, för oftast passar inte en älskare in i den. Jag skriver oftast för det finns säkert familjer som mår bra av att ha en älskare eller tre men jag vet inte ingenting om någonting sådant så jag lämnar ämnet fortare än en älg lämnar vägen när den springer (gammalt ordspråk från något gammalt, eller så hittade jag på det just precis nu för att ha något att skriva, man kan inte så noga veta).

Jag kommer från ämnet, jag ska ju skriva om vad jag älskar och faktiskt så älskar jag att skriva, det kanske inte märks så ofta för jag glömmer lite bort det men när jag nu satt mig ner och skriver denna texten så märker jag att jag faktiskt älskar att skriva.

Jag borde kanske skriva att jag älskar mitt jobb men det känns även det självklart så jag skriver om att jag älskar glass istället men det gör jag ju inte så det känns ju inte så relevant att skriva. Får skriva att jag älskar choklad och skor istället, dock inte samtidigt.

Nu glömde jag ju inte bort att skriva att jag älskar min familj så nu borde ju alla ha klart för sig att jag älskar dem. Fast nu kanske jag har skrivit det för många gånger, finns det någon magisk gräns för när man skrivit att man älskar någon för många gånger? Nä jag tänkte väl det.

wpid-2015-04-30_17.52.26.jpg

Min älskade make!

Första inlägget i #jagutmaning av daysbyjohanna

 

Låta barnen få vara barn är verkligen inte så lätt som det låter

Sitter och tittar ut genom fönstret och ser mina barn leka tillsammans med en kompis och jag borde vara sådär äckligt nöjd och tillfreds med livet men istället så har jag en klump i magen. Mina barn gungar inte sådär rofyllt utan gungar vilt och jag kan nästan sätta pengar på detta kommer sluta i tårar. De var uppe i trädet och klättrade innan och klättrar ju som om det inte finns någon morgondag, helt orädda och utan minsta tanke på att stenarna under trädet är hårda.

Jag sitter här med min klump i magen och inser att jag plågar mig själv, jag hatar att se dessa nästan olyckor hela tiden. Fördelen med att jag sitter här inne och tittar ut är att de inte hör när jag säger ifrån för jag vet att de måste få leka, de måste få slå sig och det är okej!

Men jag hatar det, jag vill självklart att mina barn ska bli självständiga och kunna hantera livet och jag vet att jag inte alltid kan vara där och förebygga och skydda men jag vill! Jag vill skydda mina barn från allt ont, jag vill inte att mina barn ska vara ledsna men något som vi tränar på här hemma är att låta barnen få äga sina egna känslor, det är så de lär sig hantera dem men det tar emot.

Under tiden jag skrev detta slutade gungleken och de kom in och bad om ett glas vatten, jag hade fel och jag är så glad över att jag hade fel och kan bara konstatera att någon spådam kommer det aldrig att bli av mig.

Nu ska jag återgå till att sortera tvätt eller kanske att jag ska sitta kvar här och titta ut och se gungan som svajar i vinden, får nu när den är tom är den ganska fridfull att titta på.