Halvtid kan betyda så mycket, jag som följer många mammabloggar tänker direkt på att halva graviditeten är gjord eller att halva föräldraledigheten redan är slut. Hade jag varit sportintresserad hade jag säkert tänkt något helt annat men det här ska faktiskt inte handla om något av ovanstående.

Det är nämligen så att jag jobbar numera halvtid och är sjukskriven halvtid, detta är tredje veckan och jag är jättetrött men så glad att kunna jobba det jag gör. Inom mitt jobb så har vi faktiskt passerat halvtid även där och nu är det bara en termin kvar innan sommaren kommer med det där härliga lovet. Jag längtar extra mycket efter sommar och sol i år, jag sover nämligen jättemycket och det pga att jag har dvitaminbrist och det mina vänner är ingen hit att ha. Det finns ju tabletter att ta men jag inbillar mig att solen skulle göra underverk för mig.

Nu ska jag snart äta lite och sedan åka på sjukgymnastikens gruppträning och på fredag ska min sjukgymnast lägga upp ett träningsprogram för bassängträning, undra om det blir som när travhästar ska ha bassängträning?

Nästa fredag däremot så ska jag tillbaka till rehab igen men denna gången för att träffa min arbetsterapeut, hon ska ha funderat klart vad det är för stöd jag behöver till mina handleder, mina fingrar och framförallt tummen lever sitt eget liv och spretar hejvilt.

Äta var det ja!

Tja vad ska jag säga, just nu bloggar jag en gång i veckan detta kanske för att jag inte har så mycket att skriva om.

Idag började barnen förskolan igen, maken jobbet och jag var hos favoritläkaren och pratade framtid. På måndag ska jag tillbaka på halvtid på jobbet så det är dags att plocka fram jobbhjärnan ur dvalan. Det ska bli kul att träffa alla elever igen, utmanas lite och inte ha koll på alla playprogram längre.

Börjar långsamt för att sedan öka är min tanke.

Vad ska det bli av den här bloggen? Jag har inte så många följare men är Super glad för de som faktiskt vill läsa det jag skriver, jag behöver en utmaning vad det gäller bloggen. Något förslag?

Året då jag varit mamma i fem år, tvåbarnsmor i tre och gift i sex.

Jag har varit på samma jobb hela året och har inga planer på att byta.

Jag börjar med att maken bytte jobb i november, mycket spännande och jag tror att det kommer bli bra med nya utmaningar för honom och detta är lite mer av det han är utbildad till, lite sa jag du behöver inte förklara käre man jag vet att det inte är exakt ditt yrke.

Vi var på semester med makens föräldrar, bröder och bröders fästmöar.  Så jag har flugit utanför Sveriges gränser för första gången, jag har flugit tidigare från Malmö till Stockholm och sedan samma väg tillbaks.  Vi var en vecka i Kroatien och hade det jättebra, jag hamnade i skohimlen och vi var tvungna att köpa en väska till för att få med oss allt hem. Storebror hittade klädnypor att bygga med och eftersom klädnyporna inte såg ut som de där hemma köpte vi med oss klädnypor hem, kanske inte det man skulle gissat när vi åkte.

När sommarsemester kom var vi både på Astrid Lindgrens värld en dag och Ölands djurpark i två dagar och sov då på hotell med barnen en natt i staden där jag och maken träffades och bodde våra första år ihop, nämligen Kalmar. 

Maken och jag har varit på ett bröllop i somras och jag hade både migrän och kristallsjukan på samma gång med  eftersom det var en av makens bröder som blev äkta make så ville jag inte missa detta. Jag var med men jag värmde upp brudparets säng åt dem så att de slapp gå och lägga sig i en kall säng mitt i högsommaren. 

2014 var året då jag hittade min nya hobby, att vika böcker. Både hjärtan, fjärilar,  ordspråk och namn har det blivit. Även granar och diamanter för att inte glömma bandnamn och fågelburar.  Gravidmagar, hästar och delfiner har även de tittat fram i böckerna.  Så är det någon under 2015 som vill adoptera en vikt bok så säg till, maken tycker att de tar upp mycket plats nu.

2014 var året då min kropp inte orkade med mer, efter tio år med kronisk smärta har jag inte varit utan starka smärtstillande en enda dag på hela 2014, jag försöker att se något positivt i detta men det är svårt. Årets sista två månader har jag varit sjukskriven och som tur är så har jag en läkare, en rehabgrupp, ett jobb och en handläggare på försäkringskassan som verkligen vill att det ska bli så bra som  möjligt för mig. Det kommer att bli bättre för mig, det måste det bli för som det varit under hösten vill jag inte ha det igen.

Under 2014 har jag inte haft byxor på mig, men jag har inte gått med rumpan bar utan haft klänningar och kjolar, leggigns har varit det närmaste ett par byxor jag har kommit. Idag tog jag på mig ett par jeans och dels gjorde det ont för att huden just nu är sådär härligt överkänslig och sen sa storebror till mig att det såg dumt ut när jag hade byxor.

Årets utmaning som jag kallar dem (nyårslöften bryter man så lätt) blir en promenad om dagen, undantag influensa av alla slag samt feber. Idag fick jag med hela familjen ut på promenad runt kvarteret det tog fem min, helt enligt sjukgymnastens rekommendationer.

2014 var ett bra år på en massa sätt och vis, jag fick kontakt med gamla vänner och har även träffat en och annan som jag lärt känna via bloggen, jag skulle gärna vilja att 2015 bjuder på fler möten med nya människor, ja möten med människor oavsett hur länge vi har känt varandra. Kanske blir detta året som kommer ett möternas år. Vänner och familj ska prioriteras.

Jag kan ha glömt massor men jag är trött och händer och axlar värker så jag säger tack och hej för ikväll och jag hoppas på ett bra bloggår och att 2015 blir så bra det kan bli, jag fyller 30 om 51veckor det ni!