Vi har en förväntansfull sexåring här hemma. Han har inte tagit av sig jackan för om en timme ska vi tillbaka till förskolan för så ska det vara utåk för de blivande skolbarnen.

Spännande!

Har ni såna middagar man läser om i sagorna? Ni vet när alla sitter på sina platser, väntar på sin tur både med att ta mat och med att prata. Man äter med besticken och säger bara trevliga saker. Känner ni igen detta kan ni vara tysta, för hos oss har vi lite annorlunda middagar.

Alla sitter oftast på sina stolar dock väldigt sällan samtidigt, alla äter med besticken i varje fall någon gång under måltiden. Vi pratar i munnen på varandra för att kunna maximera så vi hinner prata om allt viktigt så som bajs, kiss och vad de gjort på förskolan (man bajsar tydligen på förskolan oxå) jag och maken pratar inte bajs utan försöker ha ett samtal om hur dagen varit. När vi tar mat är det superviktigt att ärtorna ligger på rätt ställe, att ketchupen hamnar på alla köttbullar men inte på makaronerna skulle detta inträffa slänger vi makaroner över bordet och skriker att ”DET SKULLE INTE VARA DÄR ” eller så kommer vi på två sekunder efter att ketchupen landat på köttbullen att vi aldrig någonsin sagt att vi ville ha någon ketchup så då flyger köttbullarna över bordet oxå.
Vi kan även prova om man kan balansera glaset på bestiken som redan balanserar på tallriken, det går oftast inte så bra så då har vi mat på bordet i andra änden oxå.

I mitten sitter då vi föräldrar och skakar våra huvuden och glömmer helt bort att vi faktiskt har några måltider som är så där nästan lugna så man kan höra vad man tänker. Men skulle vi ha det så jämt hade vi fått äta spaghetti och köttfärssås jämt, fast å andra sidan levde maken på köttfärssås och köttbullar (dock inte samtidigt) när vi träffades för nio år sedan.

Alltså jag ville nog mest dela med mig av en måltid i dårhuset.

Det är få saker som är jobbigare än när ens egna barn inte mår bra. När man ser hur de lider och det enda man kan göra är att krama och trösta. Det kanske inte känns som så mycket men jag tror att det är det viktigaste, att finnas där. Eftersom jag är som jag är och mår som jag mår så har pysselmormor vabat idag.

Det har kliat så mycket på lillebror att han försökt krypa ur skinnet så när maken kom hem från apoteket med medicin som ska hämma klådan tig lillebror flaskan och kramade den länge. Fem minuter efter att han tagit medicinen var han besviken över att det inte fungerade.

Vi tar en dag i taget, om några dagar är det över och han kommer gå tillbaka till att vara trotsiga lillebror som pratar bajs och säger skit framför alla ord. Han kommer reta gallfeber på sin storebror och steppa på tålamodsnerven på sina föräldrar. Men idag är lillebror prickig likt en salami, febern kom i eftermiddags och vi tycker synd om honom.

Storebror tyckte riktigt synd om sin lillebror när han satt vid matbordet och såg hur lillebror kliade sig på magen och ryggen med hela armarna och kunde inte sitta still för det var så jobbigt. Då utbrister storebror: ”Men gör något då, han står ju inte ut”

Det enda positiva med den incidenten är att storebror har empati för sin lillebror trots att han retar gallfeber på honom fem kvart i timmen.

Om ett par dagar eller någon vecka är det över och vi kommer att ha tagit oss igenom ännu en barnsjukdom.

Så var första av tre kalas avklarat och jubilaren var supernöjd. Enligt lillebror fick storebror skitmånga paket, så då kan ni ju föreställa er hur många det är.
Han blev nog mest nöjd med sin spionlåda som han önskat sig enda sedan han var på kalas för snart två månader sedan. Han gav födelsedagsbarnet ett par spionglasögon men det fanns bara ett par så han kunde inte köpa ett då.
Så idag fick han äntligen sina spionglasögon och andra spionsaker.

Tidigare idag hade storebror och lillebror lekt rock n roll och tagit små böcker som skivor och sedan skreks det för fulla muggar. Därför blev han extra glad när han insåg att det var en cdspelare i hans paket.

Ja för lillebror fick oxå paket idag, de brukar inte få paket på varandras kalas men eftersom lillebror har vattkoppor och dessutom blir 3,5år just precis idag så fick han paket, där av förvirringen.

Dukningen blev enkel men det var så storebror ville ha det.

När man inte tycker om tårta får man improvisera.

En långhelg är snart slut, imorgon börjar en ny vecka. En vecka med sjuk lillebror, sommarfest på förskolan och rehab för mig. Maken har ett stort projekt på jobbet (fråga mig inte vad för det har jag inte med att göra) så pysselmormor kommer vaba, det är tur vi bor så nära varandra nu.

Minns för fyra år sedan när storebror fick tredagarsfeber och maken hade ett stort projekt på jobbet(fråga mig inte varför det har jag inte med att göra), jag var gravid och låg sängliggandes (som vanligt när jag är gravid, det är därför jag inte är det så ofta), iallafall då vabade svärmor, hon åkte 40mil enkel resa. Det är tur man har snälla föräldrar min mamma vabade även hon ibland då åkte hon 13mil enkel resa och det blir på tok förlångt när jag är som jag är. Jag önskar så klart att jag var frisk, att vi var två vuxna hemma istället för en och en fjärdedel som det känns nu. Här är en av anledningarna till att vi flyttade tillbaka till småland, det blir så mycket lättare att bo närmare sin familj.
Vi har bott tre år här, det innebär att storebror levt halva sitt liv i skåne och halva i småland och från och med nu kommer han ha bott längst tid i småland. Nu tappade jag helt kalaset.

Trevlig söndagkväll på er.

Här kommer receptet:

150g smör
2dl strösocker
1,5msk vaniljsocker
4,5msk kakaopulver
3,5dl havregryn
1dl kokosflingor
2msk vatten

Garnering kokosflingor.

Blanda smör(lättast om det är rumsvarmt) och socker till en jämn smet. Blanda ner vaniljsocker och kakaopulver. Sen är det dags för havregryn, kokosflingor och vatten. Blanda allt till en jämn smet. Man kan använda matberedare eller elvisp för att göra det lite lättare.

Sen är de bara att rulla bollar och slänga kokos över dem, in i kylen med dem en stund och sen fikadax.

Vi ska ha sexårskalas nummer ett idag, vi hoppas att det slutar på tre men det vet man aldrig. Så städa och piffa står på schemat,  det är tur att vi har den piggaste sjuklingen i stan här hemma annars hade det varit jobbigt med kalas.

För några år sedan gjorde jag en dundertabbe när jag skulle boka klipptid (jag hittar inte det inlägget så skriver om det igen). Jag ville hitta en frisör i stan och visste namnet på en av alla frisersalonger så jag googlar lite och finner till min stora glädje att man kan boka online, jag tycker nämligen inte om att prata i telefon (eller inte prata med främlingar iaf). Sagt och gjort så bokar jag en tid och tänker inte alls på mängden behandlingar eller antalet personer som arbetar där. Här hade jag kunnat tänka till och sluppit göra mitt stora misstag som nu några år senare till och med jag ler åt, men jag tänker inte utan bokar tiden. Det var inte förens mitt bekräftelse mail kom:
”Tack för att du bokat tid hos oss xxx i Finspång”
Det var bara att försöka avboka så fort som möjligt. Galen är jag men inte åker jag sex timmar tur och retur bara för att klippa håret, dessutom hos någon helt okänd frisör som jag inte visste ett skvatt om, jag kunde ju ha börjat pröva igenom dem i stan. Men avbokat blev det och jag hittade en annan frisör så klippt blev jag. Jag är lite rädd att något liknande ska hända till hösten när jag och min frisör får ta en paus då hon ska bli mamma, grattis till henne men hur ska det gå för mig. Nu har jag sluppit tänka utan bara gått dit och blivit fin, tänk egentligen vilket ansvar frisörer har och inte får de den uppskattning de förtjänar, jag menar jag ser inte vad jag passar i så jag måste ha hjälp med detta.

Nu tappade jag ämnet helt, jag skulle ju berätta om att inte nog med att mina vänner påminner om detta snedsteg lite då och då, så tycker inte instagram att jag ska få glömma gamla synder. Idag fick jag ett förslag av instagram på ”någon du kanske vill följa” och då var det denna frisersalong i Finspång. Tack för den eller hur ska jag tolka detta?

Snälla säg att jag inte är ensam om att göra något sånt här?

Öppet brev!

Kära du!

Nu vill inte jag göra dig ledsen, du har varit borta länge men jag vill påminna dig om några saker. Du var inte välkommen förra året och du är det inte i år heller, ska jag vara ärlig så har du aldrig varit välkommen. Nu tycker jag att du börjar bli lite påstridig och du måste lära dig att ta ett nej. Jag menar säger jag nej så vill jag inte att du tränger dig på, jag får ont i huvet, kli i ögon och näsa, blir hes och jag nyser mer än jag andas just nu och har svårt att koncentrera mig för du tröttar ut mig så snälla ge dig av, låt mig vara ifred jag orkar inte mer. Hade jag bott i ett annat land hade jag kunnat stämma skiten ur dig men nu gör jag inte då så jag nöjer mig med att gnälla lite här men jag lovar dig att kommer jag åt dig någon gång så kommer jag med glädje spola bort dig från bilen, altanen eller varför inte från trappan. Så varsågod slå dig till ro du lilla pollenkorn men snart är du bortspolad och jag kan andas igen, behöver jag säga att jag längtar tills den dagen? Jag gör det ändå, jag längtar tills den dagen du är utrensad ur luften jag andas. Jag vill kunna njuta av den här fantastiska värmen och försommaren, inte behöva gömma mig inomhus, det är ju inte jag som har gjort något fel, det är inte jag som ska behöva gömma mig. Så ta och packa dina saker och dra dit pepparn växer för där är inte jag. 

Hoppas att du tar ditt förnuft tillfånga och lämnar mig i fred.

Tack på förhand

Mvh

Sara

Som jag skrev tidigare i veckan så tävlar vi med lillebror här hemma, man kan få honom att göra vad som helst om han har en chans att vinna.

Man kan få honom att borsta tänderna genom att man själv gör något annat samtidigt för då kan man tävla.
Det är lätt att få honom att komma in när vi är ute, eller få honom att gå ut när vi är inne. Kamma håret, städa rummet eller hänga upp jackan, listan på saker man kan tävla om kan göras lång.

Detta har storebror kommit på, att man kan låta lillebror vinna för att få honom att göra som man vill. Så imorse när vi tävlade jag och lillebror, han skulle få sina naglar klippta och jag skulle äta upp frukosten. När lillebror ger upp efter en hand så säger jag att ”då kommer jag vinna”. Det är då storebror visar att han vet hur det ligger till för han påminner mig:
”Mamma låt lillebror vinna så att han blir glad”

Jag hoppas att detta kommer hänga i när han blir tonåring och inte vill städa sitt rum:
”Hinner du städa ditt rum innan pappa är klar med att klippa gräset?”
Eller för att han ska komma hem i tid på kvällen:
”Vem vinner? Hinner du komma hem innan mamma löst sudukot i smålänningen?” (fast de brukar vara svåra bättre att säga att han ska vinna över nyheterna).

Förmodligen är detta önsketänkande och jag ville ju inte att resten av treårstrotset hänger kvar. Tänk er en sjuttonåring som bryter ihop över att han fått fel bestick, att pappa brer sin egen macka fel eller på annat sätt får en motgång storlek minimal. Att sjuttonåringen då skulle skrika ”Du är en bajskorv” och slänga sina bestick över golvet, det vill jag helst slippa. Fast sjuttonårstrotset kanske är sju resor värre än treårstrotset så vi kanske får njuta av ”lugnet” nu, tänka positivt var det ju.

Fast jag har ett bra sätt att tänka när det är det värsta utbrotten, när man önskar att de hade informerat om treårstrotset på sexualundervisningen på högstadiet. Då tar jag ett djup andetag och säger till maken: ”Detta är vårt sista treårstrots”.
Sen att vi har massor av annat trots, förpubertet, pubertet, testosteron och parfymbadningar framför oss spelar ingen roll, snart är treårstrotset ett minne blott.

Snart vill jag minnas tillbaka på treårstrotset med ett leende så länge sliter jag mitt hår och ser avundsjuk på er som har det bakom er och förlåt men lite skadeglad är jag när jag tänker på att andra har det framför sig.

Idag har jag försökt vila mina värkande fötter, inte så lätt när man har två busfrön hemma. Jag lyckades dock göra lunch kokekorv med bröd, detta hade jag inte klarat om inte maken och mormor hade haft barnen ute, men nu lyckades jag och det tar jag med mig så här ska ätas korv.

Som sagt jag har superdupermega ont under fötterna men kan man annat än le när barnen leker och maken klipper gräs, nä jag tänkte väl det. Ser ni att jag tagit inspiration från lilla my? Bra för det har jag, just nu är längden på håret jobbigare än jobbigast och luggen smyger in i ögonen och våldgästar, inte okej. Men jag vill ha långt hår så då är det bara att stå ut.

Vi har två bra klätterträd på tomten eller det är bara två träd de klättrar i. Här nedan är det äppelträdet som fått påhälsning.

Japp de springer runt i gummistövlar, båda två, hela tiden. Lydiga barn, jag sa nämligen till dem igår att ta på stövlarna när de geggade med vatten, idag har de inte haft vatten ute men stövlarna är på.

Fredagkväll fast med söndagsångest eller ångest och ångest mer en feeling.  Men lördag imorgon och vi misstänker att sjukstugan är tillbaka, skummet står på kylning.

Dagen började med att vi åkte på utflykt med mormor, vi träffade ambulans och brandbilar och storebror fick sätta igång blåljuset på ambulansen.

Kolla in vilka vrålåk, vi fick vänta en bra stund för det var många barn som ville åka och många föräldrar som inte stod i kö med sina barn men tillslut blev det killarnas tur och det var lyckliga killar som klev av efter de åkt. Lillebror klev av samtidigt som han hade foten på gasen, han trillade.

Maken drömde härom natten att han vann 1,2miljoner på lotto. När han satt och skulle betala en räkning nu i veckan såg han att svenska spel satt in hans lottovinst på kontot. Snacka om att han kände sig snuvad på vinsten för de hade tagit en vinstskatt på 99,993% på kontot hade de satt in 80kr.
Eller så slumpade sig drömmen med den där lilla vinsten men jag tycker det var roligt.

Storebror följde med mormor hem efter kvällsmaten och här sitter vi i soffan med lillebror och blir matade med godis.

Huset är så tyst fast vi har pratkvarnen här hemma. Mormor har alltså varit här hela dagen, hon och maken har städat garaget och nu ska det bara byggas lite så får hon plats där ute. Ja alltså hon ska inte bo där bara hålla till när hon ska pyssla, det är ju pysselmormor vi pratar om.

Storebror och lillebror har lekt riktigt bra idag, de har knappt bråkat ens. Storebror lyfte ner lillebror från sin säng med orden ”shit vad tung du är”
Storebror har även förklarat för lillebror att när han slutar med blöja så kan vi åka till Ikea och de kan vara i leklandet.  Förövrigt har båda barnen kommit överens om att de vill till Ikea imorgon, får se vad vi andra säger om den saken.

Idag har jag försökt vila, men alla har varit ute och jag är sämst på att vila när jag är ute. Men lite sol på näsan och frisk luft i näsan så sitter jag nu här helt slut men jag blir ju matad med godis så jag klagar inte, jag bara önskar att jag oxå kunde hugga i vid en garagestädning.

Jag har lördagskänsla, där av godiset eller så var det en muta för att treochetthalvtåringen inte skulle bryta ihop för att storebror åkte med mormor.

Jag älskar den här tiden på året när man får tre lördagar på rad, den lyxen alltså.